Margareta Pehrsdotter
Mötet
Mötet inleddes med att en ny medlem Styrbjörn Torbacke svors in.
Från styrelsemötet som föregick kvällens möte meddelade presidenten följande:
Presidenten meddelade att fem rotarymedlemmar deltog som funktionärer i helgens sportkalas. Det blev 2 000 kr till vår kassa.
Vår ekonomi är god.
Den 26 oktober på World Polio Day blir det tipsrunda i Karnas Backe. De som vill deltaga som funktionärer tar kontakt med Gunnar, Anders eller Lars-Ivan.
Birger Larsson leder programkommittén. Den förstärks med Kerstin Bondza och Ulf Sivhed.
Efter denna inledning berättade Margaretha Pehrsdotter om Storkprojektet
Hon berättade med inlevelse om storkens historia i Skåne. Jag ska endast ta upp några punkter av hennes omfattande berättelse.
Historik
De första storkarna kom troligtvis till Skåne under 1400-talet. Detta berodde på att vi människor blev fler och landskapet öppnades upp av ett småskaligt jordbruk.
Under 1700-talet fanns, enligt Linné mer än 5 000 par häckande storkar. Det fanns då stora träd som kunde bära upp de tunga storkbona. Boningshusen hade korslagda halmtak där det var lätt att fästa bomaterial.
Under 1800-talet effektiviserades jordbruket. Våtmarker dikades ut, sjöar sänktes, våtmarker försvann. Under 1900-talet började konstgödning och kemiska bekämpningsmedel användas i jordbruket. Allt detta var förödande för storken i Skåne. 1954 häckade det sista paret på Karupsgården utanför Blentarp.
Storkprojektet
Storkprojektet startade 1989. Den första anläggningen var vid Karups Nygård. 10 år tidigare hade ett storkprojekt startat i Aneboda i Småland.
Projektets mål är att det ska finnas 150 frihäckande par i Skåne. I dagsläget finns ca 50 frihäckande par.
Projektet har 4 avelshägn. Det största är Fulltofthägnet.
Ca 50 personer är engagerade i skötsel av hägnen, mata storkar etc.
Storkarna i hägnen lägger 3-5 ägg, ibland ända upp till 6. Av dessa blir det vanligtvis 2-3 överlevande ungar. Till en början får ungarna i hägnen fisk, klippt i små bitar. Senare får de samma föda som de vuxna dvs dag gamla tuppkycklingar.
Efter 10-12 veckor är de flygfärdiga och släpps ut från Hemmestorps hägn. Där har det samlats ihop 3 veckor före utsläppet.
Efter det att de släppts ut flyger de söderut, ibland med några turer upp i norra Sverige först. De har två flygrutter. En västlig där en soptipp utanför Sevilla är populär samt Lleida 15 mil väster Barcelona.
Den östliga rutten leder ibland ända till Sydafrika, men Tchad är ett populärt mål för många storkar.
Efter 3 år återvänder storkarna till den plats där de är kläckta. Det är bara ca 20% av de storkar, som lämnat Sverige, som återvänder. Dödstalet är stort.
Efter föredraget såldes boken Storkens Återkomst för det facila priset av 100 kr. Det böcker som hade tagits med tog slut. De som är intresserade av att köpa boken kan maila till mig (sivhed.nyakra@horby.nu) så tar jag med böcker torsdagen den 25 september.
Vår president och Styrbjörn Torbacke.
Margaretha i berättartagen.
Vid pennan
Ulf Sivhed